19-2-2003 av kim
Euromeetingkavlen
Det blev en tredje plats för oss på Euromeetingstafetten. I laget sprang Antti Harju,
Simo-Pecka Fincke och jag. Sverige tog dubbelseger i herrklassen och vann dessutom damklassen.
Stafetten bjöd på lite svårare orientering än dom två första tävlingarna under Euromeeting. Det fanns rätt mycket
undervegetation som mest bestod av ormbunkar, dessutom fanns det ett område med sandstensformationer som gjorde
terrängen intressantare.
Stafetten började bra för Finland, Ilkka Leppävuori i 2:a laget och Harju hade fått ett litet försprång redan vid
varvningen. Tyvärr hade Ilkka stämplat fel och "Pipo" Harju gjorde en liten miss på slutet. Fincke hade ungefär
samma tid på sin sträcka som Pipo hade på första. Jonas Pilblad för Sverige drog dock ifrån på andra sträckan genom
ett mycket bra lopp.
Jag gick ut som femte lag på sista sträckan. Jag hade lite problem mitt på banan och gjorde några små krokar. Jag låg
5:a ännu vi varvningen 10 minuter innan målgång. Med 1 km kvar stämplade jag strax bakom Danmark och Sverige II. På
väg till tredje sista kontrollen sprang jag förbi Danmark, men Öberg i det svenska laget hade kortare gaffling och gick
ifrån. När jag stämplade vid nästsista såg jag Öberg kommande från fel håll in till nästsista och jag kunde gå förbi
honom också.
En tredje plats fick vi vara rätt nöjda med. Vist kunde vi ha sprungit lite bättre, men ingen gjorde nåt dåligt lopp.
Själv får jag också vara riktigt nöjd med att ha varit på prispallen varje dag under helgen. Samma sak gjorde också
Yvonne Gunell som tog två segrar och en tredje plats i stafetten.
En sak som jag lite tänkt på vad gäller mina lopp i mellaneuropa under de två senaste åren är att jag har haft lättare
att nå bra placeringar där nere än vad jag har haft i norden. Lite konstigt eftersom jag aldrig räknat mig som nån riktigt
bra löpare. Visst har löpfarten blivit bättre med åren, men väglöpning är fortfarande min svaga sida och speciellt i
lördags var det mycket väglöpning. Däremot passar terrängen säkert bra för min orienteringsteknik. Jag är rätt bra
på att hålla rätt riktning när det går fort och tydligen gynnar det mig när det inte finns så mycket detaljer. Men
jag tycker ändå att det är mycket roligare att orientera i detaljrik terräng och jag tycker inte att den
passar mig mycket sämre än detaljfattig terräng.
Sallas helg var som sagt inte så lyckad. Stukade foten efter 4 minuters löpning och resten av helgen blev det att
hoppa runt på kryckor. Salla tyckte ändå att början på sprintbanan kändes mycket bra. Vi 4:e kontrollen låg hon 2:a
av de som låg i topp ännu vid målet. Nu har svullnade börjat gå ner och hon har kastat kryckorna. Vi hoppas på en snabb
bättring och kanske, kanske en FM start om knappt två veckor.
Resultat